Ja... det känns bäst att skriva något litet om varför det är så tyst här. Så här tyst brukar det inte vara och jag har så mycket jag vill skriva om, men skrivarron infinner inte sig.
Det kan skyllas en del på alldeles för mycket att göra på jobbet, folk verkar inte förstå att det är semestertider.
Sen så hade vi inbrott i helgen. Någon tog sig in genom ett öppet fönster och tur i oturen vaknade jag. Jag såg bara en ficklampa lysa och började fråga vem det var och vad hen gjorde där. Läskigt! Polisen var snabbt på plats, men de fick inte tag i någon.
Jag har gått runt i någon slags dvala efter detta. Jag sover inte så bra och det går ut över allting.
Visst inser jag att vi kom lindrigt undan eftersom ingen blev skadad och inget blev stulet, men det känns fortfarande obehagligt.
/J
På ren småländska: Nämen FY FAN! Jag kan bara föreställa mig hur det skulle vara. Usch! Jag förstår att bloggande kanske inte är högst upp på listan nu.
SvaraRaderaHoppas att du/ni på något sätt kan gå vidare och lägga det bakom er.
En varm kram,
Sarah