torsdag 31 januari 2013

Lite annat färdigt

Det har ju stickats en del här hemma. Det mesta har dessutom stickats av restgarner eller från stashen, eftersom jag inte rör mig så långt för tillfället. Här är lite av det som jag har gjort det senaste.


En kofta i Crazy Zauberball och Fabel, den ser lite bred ut i förhållande till längden. Antar att jag snart får möjlighet att utvärdera det hela.

Sen är det vantar och "skor" ifrån Pickles.no. Vantarna är stickade i ett stycke, från topp till topp. Supersmart! Och bara två trådar att fästa. Vantarna är stickade i Sandnes Smart. Och skorna i Cascade 220 och lite M&K eco ull. De var däremot inte lika smart konstruerade, hela sex trådändar per sko. Eller, tja, jag ändrade lite och använde trådändarna för att sy ihop dem. Allt för att fästa så lite som möjligt.

/J

lördag 26 januari 2013

Saker ifrån jul

Jag hade lite tid (inte alls ironiskt) på mig i höst att sticka julklappar. Däremot har det visat sig lättare att sticka sakerna än att få till ett inlägg på bloggen om dem. Så nu ska jag försöka mig på att sammanfatta allihop i ett inlägg tänkte jag.

Först ut är mina tvåändsstickade vantar som jag tragglade på nästan hela hösten. De är helt improviserade av mig och jag är inte helt nöjd med utseendet på dem, men man lär sig varje gång. Mottagaren började använda dem på en gång, så jag tar det som en lyckad julklapp.
Vantarna är stickade mestadels i Rauma Finull, det lila är Kampes tvåtrådiga. Jag använde stickor 2,5.


Till A stickade jag en mössa. I och för sig på beställning ifrån honom. Han tappade favoritmössan för ett år sen ungefär och ville ha en som liknade den. Mössan var köpt på Kaki i Åre och när jag var där (hösten 2011) passade jag på att fråga vilket garn de hade använt och det visade sig att det var Drops Alpaca i just den här mössan. Det var ju väldigt lämpligt när A tappade bort sin mössa, för då hittade jag ju lätt rätt garn och rätt färger för att göra honom en ny. Det enda kruxet var att hitta ett mönster som godkändes av honom. Till sist enades vi om Granmönstret ifrån boken Sticka Mössor, Vantar, Sockor av Ann-Mari Nilsson, med några modifikationer.
Mössan är dubbel upp till dess att mönstret slutar ungefär, allt för att värma extra om öronen. Plus att jag tycker att det är svårt att sticka i Alpackan, det är lite för halt. Jag använde mestadels stickor 2,5, men även 2,25 för toppen av mössan. 


Min ena syster fick specialdesignade stumpor, helt anpassade till hennes fötter. Det enfärgade paret är stickade i Cascade 220 och det andra i Järbos Raggi båda stickade med stickor 3,25. Det var lite klurigt att mäta och få till så att de skulle passa bra, ännu mer när jag inte kunde testa på henne eftersom det var en present. Båda paren satt väldigt bra och jag hoppas att de värmer hennes fötter gott!



Andra systern fick en tröja, eller tja, den är ju armlös... När Knitty First fall 2012 kom ut såg jag direkt det här mönstret och tänkte på min syster. Gentle Teresa visade dock sig vara en liten utmaning, för även om jag stickade den minsta storleken blev den för stor. Så jag räknade om, och räknade om och räknade om. När den väl testades på jul så kan det ha varit så att den var något, något för liten. För liten kan man iallafall blocka ut något, det hade varit värre om den var för stor. Tyvärr fick jag inte någon bild på min syster i tröjan, hur den ser ut syns bättre på mönsterlänken. 
Jag stickade i Rowan Felted Tweed Aran med stickor 4,5 och 4,0. Jag kommer nog inte att sticka i det garnet något mer. Det gav ett väldigt bra slutresultat, men jag tyckte att det var ojämnt och lite klumpigt att sticka med. 

/J


söndag 20 januari 2013

Hur kan tiden gå så fort och så långsamt samtidigt?

Idag ägnade vi oss åt att rensa i lådor och förbereda inför bebis. Lite möbler som skulle flyttas på och saker rensades ut. Egentligen är det fel att säga att det var vi som gjorde... Jag flyttade saker ifrån en låda till en annan och sen blev jag mer eller mindre liggandes på soffan kämpandes mot illamående.
Just nu känns det allt lite hopplöst. Det är så lite tid kvar, en månad ungefär, och så mycket att göra. Hur ska det bli gjort? Jag tror ju inte att det är någon panik... Det känns som om att vi har saker så att vi klarar oss, men samtidigt så känns det inte klart.
Sen funderar jag också mycket på hur det känns att inte vara illamående, att äta något för att jag tycker det är gott och inte för att jag måste... Att kunna dricka vatten igen, oj vad jag längtar efter det! Nu för tiden är det juice, läsk, saft och Oboy som jag klarar av att dricka. Enligt mig så är det långt ifrån så gott som det kanske låter.
På illamåendet finns det i alla fall ett definitivt slut. Och slutet kommer närmre och närmre. Då börjar en helt annan vardag och den ser jag framemot.
/J