En kofta börjar närma sig sitt slut

Något som jag inte tror att jag har visat upp här, men som det har stickats flitigt på den senaste tiden, eller ja, under hela sommaren nästan, är en Offe-kofta. Det är många länga ränder i koftan, men jag är jag tror också att det kommer bli en fantastisk kofta. Jag har lagt till en knapp i halsen. Ja, knapp har jag inte valt än, men ett knapphål är gjort.

Nu har jag ärmarna kvar, och det är en ganska liten del av koftan kan man tycka. Nu när jag stickat i-corden runt hela koftan så borde ju ärmarna gå hur lätt som helst, men oj vad mycket annat jag vill göra istället. Så tänkte skapa lite press på mig själv och faktiskt blogga om koftan så att den blir klar någon gång!

Och en bit till, senaste veckan har jag faktiskt långsamt, långsamt mått bättre. Helgen har nästan gått bra, jag får fortfarande äta tabletter mot illamåendet fast jag behöver inte bara ligga still. Vansinnigt skönt vill jag lova!

/J

Mormorsrutor

Jag har gett mig på att virka normorsrutor. Det går inte fort, jag är ingen hejjare på att virka. Fast det är smidigt att göra när jag känner mig lite mindre rörlig i ena arnen på grund av droppet.

Än så länge har jag fått ihop sex stycken. Jag är väldigt nöjd med färgställningen och funderar på om jag ska ha samma på alla rutor. Jag har mycket nera grönt garn än lila hemma... Vad tror ni?

En av en halv procent

Det har varit ganska tyst här. Det beror inte alls på att jag inte vill skriva här, tvärtom. Det är bara så att den senaste tiden har varit minst sagt omtumlande och underlig.

Det är så delat. Det glada beskedet är att jag är gravid och i februari/mars någongång väntas det leverans. Det tråkiga med det hela är att jag nu är inne på åttonde veckans sjukskrivning på grund av hyperemesis gravidum, kraftigt graviditetsillamående. Hyperemesis drabbar omkring en halv procent av alla som blir gravida och jag är en av dem.

Illamåendet är så kraftig att det tar över hela mitt liv. Jag har väldigt svårt att ta hand om mig själv. Tackvare två olika sorters tabletter mot illamående kan jag få i mig lite mat och dryck. Dock så går går det inte hela tiden och just nu är jag inne på min andra sjukhusvistelse på grund av uttorkning. Jag har alltså trots tabletter inte lyckats få i mig tillräckligt. Tur att det finns dropp säger jag!

Hela situationen är tärande, för mig och för de i min omgivning. Det är svårt att vara glad över graviditeten när jag spenderar större delen av dagen på rygg i soffan eller sängen. Rastlös och frustrerad över att inte kunna göra det jag vill.

Det finns inte mer att göra åt illamåendet. Det enda är att vänta, förhoppningsvis så går det över. Det är ganska lite forskat på hyperemesis, vilket gör att det inte finns så klara besked att få heller. Att bara vänta och hoppas gör mig handlingsförlamad. Det känns som om jag testat varenda knep mot illamående utan någon som helst lycka.

Helt enkelt är det inte att skriva om det här och jag gör det inte för sympatier, utan för att belysa en väldigt annorlunda situation som vi är i.

/J

Två tröttisar

Två trötta, blöta hundar efter dagens äventyr. Båtfärd, bad, bus med kusinerna, promenad med rådjursspaning och mer bad.

Allt undertiden som jag varit underhållen på Liljevalchs, men det kräver sitt eget inlägg. Det enda jag kan säga nu är; WOW!

Utsikten från fönstret på morgonen

Visst känns det ljuvligt?

Rund regnbåge?

Ja, det såg ut som en rund regnbåge där uppe bland molnen. Inte den bästa bilden, den är tagen med mobilen ifrån bilen strax utanför Kumla.
Mycket underligt fenomen...

Vincents kofta

En av mina vänner fick en liten bebis i slutet av juli, en liten Vincent. Nu kan jag tyvärr inte bjuda på någon bild av Vincent än, däremot så får ni se koftan som jag stickat till honom.

En enkel uppifrån-och-ner-kofta i bomullsgarn, Geopard baby cotton har jag för mig att det hette. Sen blev det söta små knappar med rävar på.